HistoryAnna Augustdotter (gift Bengtsson) - en av socknens första skolfröknar
Att den blida gumman "mor Anna" eller "Anna på Maden" som hon också kallades, skulle få en väg uppkallad efter sig i ett modernt villaområde, där hon knappt skulle känna igen mer än det höga berget mot Bergsjön, kunde väl ingen drömma om.
Hennes liv skiljde sig väl inte så mycket från andra människors på den tiden, men på ett sätt var hon unik. Hon var nämligen en av Kållereds två första småskollärarinnor.
Anna Augustdotter föddes i Backered 1850. Hennes mor var barnmorska i Kållered, och möjligen var det hon som lärde sin dotter läsa och skriva.
Katekesen lärde hon sig under konfirmationstiden, och mer lärdom behövdes troligen inte för att kunna undervisa.
Det fanns ingen småskola byggd på den tiden, utan Anna gick runt i husen och undervisade. I de flesta familjer fanns ju många barn, så arbete saknades inte. Av allt att döma svarade hon för undervisningen av småskolebarnen i den västra delen av socknen. När barnen sedan kunde läsa och skriva fick de börja i folkskolan, som hade byggts i Livered 1858. Anna tillhörde alltså tillsammans med sin mor de första yrkeskvinnorna i Kållered.
Så gifte hon sig i mitten av 1870-talet och hennes och maken Karls stuga stod färdig 1876. På den tiden smög sig vägen mot Labacka i mjuka kurvor runt ett berg med en vacker skog, och stugan låg mitt för Mor Annas väg nr 40, där Labackavägen nu går. Stugan stod kvar långt in på 1960-talet.
I och med giftermålet fick Anna enligt tidens sed sluta sitt yrkesarbete och vara hemma för att sköta man och hem. Makarna var barnlösa i flera år och först 1881 föddes sonen Verner. När han var fem år gammal dog fadern mycket hastigt och Anna blev tvungen att på något sätt försörja sig och sonen.
Hon började väva trasmattor och sålde, och det sägs att hon vävt ett oändligt antal meter vackra, välgjorda mattor. Sedan slog hon sig på att "sticka täcken", ett hantverk som numera är helt försvunnet. Det gick till så att man på en stor ram spände satinväv, täckte den med bomullsvadd, lade på satinväv igen och sedan med en lång nål och tråd stickade vackra mönster genom täcket. Det hände att vadden, som inte kunde tvättas, användes flera gånger om. En gång stack sig Anna i handen och fick då en elakartad sjukdom i såret. Sjukdomen spred sig i armen och blev så småningom så svår att armen måste amputeras vid armbågen.
Det berättas att Anna, som var mycket from, när hon skulle föras in till operationsbordet för amputationen, som på den tiden var långt ifrån smärtfri, sökte tröst i den kända långfredagspsalmen: "Såsom Jesu smärta var aldrig någons varit har."
Mor Anna levde sedan med sitt handikapp ensam i sin stuga och klarade sig med goda grannars hjälp. Så småningom kom hon dock till Försörjningshemmet
i Kärra, Mölndal, eftersom Kållered inte hade något eget ålderdomshem på den tiden. Hon avled där 1931.
Min egen minnesbild av Mor Anna är en liten vithårig, proper gumma, som stod och neg för oss barn utanför sin stuga, när vi kom förbi. Vi tyckte väl att det var konstigt, men så hälsade äldre kvinnor på den tiden. Hon försökte dölja den opererade armen så gott under förklädet, men hade alltid något vänligt ord att säga. Hennes stuga var alltid ren och välstädad med vita trådgardiner. Så länge hon bodde i sin stuga tyckte man att skogen, som växte ända intill vägen, inte var så skrämmande och mörk. Så kan en vänlig och god människas blotta närvaro förjaga skräck och ångest hos barn.
Att minnet av denna enkla, goda och fromma kvinna hugfästs genom att vägen i hennes trakter fått namnet Mor Annas väg känns därför riktigt.
/ Nellie Kullbring
Text från: "Tjugo kvinnor från Kållered under 150 år"
Add a comment or suggest edits
To publish a public comment on the object, select «Leave a comment». To send an inquiry directly to the museum, select «Send an inquiry».